När fördomar bekräftas

[Buddha]

Av Henric Borgström Först publicerad: 8 februari 2008 00:03 Senast uppdaterad: 8 februari 2008 00:03 Som liten parvel i början på 1950-talet fick jag mina första intryck av danskar som ett annorlunda folk. På ångbåtarna till Köpenhamn som tog drygt en och en halv timme över Sundet såg jag förfärat kvinnor röka cigarr och dricka öl, något helt nytt för en svensk som sällan eller aldrig sett kvinnor inmundiga alkohol, särskilt inte dagtid. På sommarferierna i danska badorter häpnade jag över att speceributikerna sålde vin och sprit medan mina föräldrar hemmavid tvingades använda motbok med inköpstak. Som Sverigekorrespondent för en dansk tidning tackade jag nej till gin och tonic på blanka eftermiddagen och framstod på redaktionen i Köpenhamn felaktigt som renlevnadsman. Däremot gick det inte att undkomma chefredaktörens Gammeldansk till morgonkaffet. Under årtionden har vi blivit itutade att det är fördomsfullt att peka på skillnader mellan folk och folk. Politisk korrekthet iakttas. Om man någon gång pekar på en uppenbar skillnad vävs den in i ett ursäktande ”visserligen är det en fördom, men ...” När Öresundsbron öppnades för snart åtta år sedan öppnades också ögonen på många svenska affärsmän som tidigare inte gjort affärer med danskar och bara hört talas om det danska gemytet. Efter hand hörde vi allt fler oja sig över opålitliga danskar och över nödvändigheten av att gardera sig omsorgsfullt i kontrakt. De förfasade sig över en auktoritär ledarstil och annat ”osvenskt”. Sådana påståenden har dock sopats under mattan i mer seriösa sammanhang, på sin höjd framförts i kåserier och raljanta middagstal. Men Sveriges Exportråd har på senare år fått så många frågor om saken att man nu tillfrågat 126 danska och svenska chefspersoner i svenska dotterbolag i Danmark om skillnaderna i förhandlingsstil. Några uttalanden: Danskar är informella och uppfattar svensk formalism som stel och ineffektiv. Var tydlig när du förhandlar med danskar, de kan uppleva svenskar som komplicerade och invecklade. Danskar föredrar att styra förhandlingen auktoritärt. Svensk konsensus framstår som ineffektivt och förvirrande i danska ögon. Danskar är vana vid högre risktagande och ser svenskars låga risktagande som ohållbart på den globaliserade marknaden. Danskar ser kontrakt som en guide för framtida samarbete där förutsättningarna kan ändras, vilket är främmande för svenskar som håller sig till ”en sanning”. En svensk kommer till en förhandling för att skapa något i gemenskap. En dansk kommer till en förhandling för att få igenom något, fatta beslut. Dansk: Jag skulle inte kalla oss för falska, utan istället använda ordet manipulerande. I Sverige är man mera noggrann med sin klädsel och man är mera vänlig. Man visar respekt för varandra på ett helt annat sätt än vad danskar gör. Dansk: Jag kan uttrycka samma sak med tre meningar som min svenska kollega använder en kvart på att förklara. Det är precis som att allt ska vara så diplomatiskt för att inte trampa någon på tårna. Allt blir väldigt krångligt med svenskar. Skicka inte en svensk till förhandling i Danmark. Med en svensk tar det för lång tid och danskar mister tålamodet. Reser man sig upp, skriker eller bankar i bordet är det en katastrof för en svensk. I Danmark kan man ta en konflikt och efteråt bli goda vänner igen. Danskar är alltid villiga till omprövning ifall ett felaktigt beslut har fattats. Svenskar upplever danskar som löftesbrytare. Uttalandena kommer från folk vana vid förhandlingar över Öresund, många på direktörsnivå. Även på danska ambassaden i Stockholm lever uppenbarligen begreppet ”Förbuds-Sverige” kvar i en skrift, Takt och Tone. Naturligtvis släpper inte Sveriges Exportråd ut sådana här uttalanden utan att gardera sig med urvattnade påståenden som att ”vi litar grundläggande på varandra och myten om den opålitliga dansken stämmer inte helt”. Inte helt – bara delvis alltså ? Och det som ändå många uppfattar som sanningar kallas lite överslätande för ”stereotyper”, till exempel att i Danmark bestämmer chefen och att regler finns till för att brytas. I Sverige bestämmer gruppen och där skall regler följas. Undersökningen gör inte anspråk på att vara vetenskaplig, men trots ett stort svarsbortfall anser Exportrådet den ändå acceptabelt representativ. Den stämmer också i stort sett med mina egna intryck under flera årtionden av nära samarbete med danskar. Det är dags att sluta använda ordet fördom om det som uppenbart stämmer. henric.borgstrom@telia.com Kilde: sydsvenskan

[Fagerborn]

Sjovt at læse, men .... Nu har jeg i løbet af et par måneder været til tre ansættelsesinterviews i Danmark, og hver gang blevet lige forbløffet over, at det var en hel gruppe, der var med til mødet. (Et ''ansættelsesudvalg'' kaldte de sig på en arbejdsplads.) I Sverige, til samtaler, har jeg talt med chefen, og muligvis hilst på potentielle kolleger bagefter. Så, det der med at det er gruppen der bestemmer i Sverige og den autoritære chef i Danmark, det skriver jeg ikke under på. At samhandelen Danmark - Sverige først kom i gang med Øresundsbroen, det er vel også en lettere frisering af virkeligheden. Tænk også lige på, at f.eks. københavnske bystyrepolitikere arbejder finansforslaget frem så langt det går som et konsensusforlig. Det kunne ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG finde sted i Stockholm.

[Sune]

Det är dags att sluta använda ordet fördom om det som uppenbart stämmer.

Jamen efter at have læst dette har jeg ikke flere fordomme om svenskere som dig.

[Paul]

(Et ''ansættelsesudvalg'' kaldte de sig på en arbejdsplads.)

Meget udbredt i tider med Selvstyrende Teams. Nogen gange skulle man tro at forandringen er til for forandringens skyld. :)

Så' date=' det der med at det er gruppen der bestemmer i Sverige og den autoritære chef i Danmark, det skriver jeg ikke under på.[/quote'] Heller ikke her. En autoritær chef i Danmark er snarere undtagelsen end regelen. Man kan ikke have Selvstyrende Teams og autoritære chefer - det funker bare ikke.